12 april 2012

Komma hemifrån

Jag vet inte, men kan tänka mig att många med mig lider extra mycket vid lågtryck. Här har regnat i flera dagar och huvudvärken har inte varit nådig. När den är på denna nivån är det bara att släppa taget och liksom flyta med...

Idag känns det bättre, solen tittar till och med fram lite bland molnen och jag tänker återta makten!

Jag ska in till stan och äta lunch! Det är bra! Då måste jag duscha, sminka mig, fixa håret och ta på mig något annat än myskläder. Jag vet att den här dagen kommer få mig att tänka på annat än huvudvärken.

Att bara ta sig hemifrån kan vara ett enormt steg, man orkar inte träffa andra och man orkar inte fixa till sig. Ett bra tips att tvinga sig själv att komma iväg är att boka klipptid, date med tandläkaren eller annat, redan på förmiddagen. Då är man tvungen att göra sig i ordning i "vettig" tid och kommer säkert på något annat roligt att göra när man ändå är hemifrån.

Hoppas ni också har möjlighet att göra något ni gillar och har kraft att kämpa mot smärtan!

Ha en bra dag!

3 kommentarer:

  1. Du har alltid varit en fighter, en person som aldrig ger upp. Fortsätt så! Att ge upp, se sig själv som offer är ohälsosamt. Det gör inte du! Se till att köpa någon exklusiv, dyr mjukisdress som du tycker är skitsnygg och ha på dig den när det är jävligt. Det är du värd!

    SvaraRadera
  2. Hej Cia,

    Vilken kämparglöd det finns i dig, trots den svåra smärtan. Jag försöker sätta mig in i hur det vore att leva med sådan huvudvärk som du har, men det är svårt att föreställa sig. Själv har jag levt med en annan sorts smärta, i rygg och höfter i fjorton år och jag känner igen mig i hur du beskriver din vardag och i dina tankar. Att ha ständig värk tar mycket energi och jag kan bli på uruselt humör, särskilt när andra inte förstår hur jäkligt det känns. Jag hejar på dig och hoppas du får hjälp med smärtlindring och allra helst att någon finner ett botemedel förståss. Själv har jag märkt att styrketräning har en lindrande effekt på mig, så det kämpar jag vidare med.


    Kram Sanna

    SvaraRadera
  3. Hej Sanna,

    Så roligt att höra från en läsare som jag inte känner, (klart det är roligt att höra från andra också)

    Det verkar finnas en hel del kämparglöd i dig också! Man måste, annars bryter man snart ihop och sitter och glor i väggen och orkar ingenting. Jag vet hur det känns när inte andra förstår det de inte kan se. Funderar ibland på att binda ett bandage runt skallen, då kanske folk skulle första ;) Jag håller på dig också och hoppas du fortsätter läsa min blogg och kommer med kommentarer!

    Många kramar Cia

    SvaraRadera